mammatillelna

Livet är så himla orättvist! Här sitter och jag gnäller ver att min lilla tösa inte kan gå osv. Det finns dom som aldrig får uppleva det jag har fått göra. Det första leendet, det första ordet, skrattet, blicken i ögonen när det är bus på gång och mer därtill. Det skär i hjärta och kropp att veta. Att komma hem till en liten säng med små söta kläder, skor och leksaker för att sen inte ha något barn med sig hem som kan ligga i den söta sängen, testa de söta kläderna och släga alla leksaker omkring sig. Jag beundrar dom som lyckas ta sig igenom något så hemskt. Alla mina tankar går till er S&M!